Mammahjärtat

Jag pustar idag ut lite. Detta efter dryga 3 dygn med hög feber för lilla stumpan. Upp och ner har den stuckit, och vi har lärt oss att ipren är bättre än alvedon, precis som för mig. Mammahjärtat har kämpat lite i några dagar med andra ord kan jag säga. Idag är huvudet fullt med blekröda prickar, troligtvis satt de på magen under natten vilket är tydliga tecken på tredagarsfeber som de flesta barn har någon gång när de är mellan 6 månader och 2 år. Dessutom, i samma veva, har en tand börjat sticka fram i underkäken.

Denna oro och kärlek för detta lilla barn, det går inte att beskriva. Och när man inte kan fråga om det gör ont någonstans gör ju saken inte bättre när de små är sjuka antar jag. Och nej, feber är inte farligt för små bebisar, och ja, Iduns allmäntillstånd har varit rätt så bra trots allt så kanske var en del av oron inte behövlig men man är ju som man är. Kan ju även säga att ett samtal till 1177 inte hjälpte ett dugg att stilla oron då sköterskan i andra änden i stort sett läste upp allt som jag redan läst på deras hemsida... ska det vara så? Tur att barnakuten finns och att de även har tid att lyssna på oroliga mammor där!

Kan inte undgå att tänka på alla barn där ute som faktiskt är "riktigt" sjuka. Blir ledsen och ryser genom hela kroppen bara av tanken och känner med alla som får gå igenom något sådant.

Mammahjärtat är gladare idag och vi busar så mycket vi bara kan här hemma!!!